måndag 30 januari 2012

Alltings meningslöshet

Det var ett tag sen. Glädjande nog är det snart februari och det måste väl anses vara den sista vintermånaden?  Är uppe i 6 månader av långcykelpendling nu. Jag gjorde ett litet formtest för någon vecka sen och lyckades svina ur mig en 20-minutare på 360 watt, vilket är bra mycket mer en jag klarat tidigare. Jag brukar väl hävda att för mycket långdistans i lugnt tempo inte är sådär supereffektiv träning men en sån här prestationsförbättring är svår att förklara bort.

Trots det har jag haft en del motivationsproblem de sista veckorna. Många tankar har varit i stil med "Vad ska det här vara bra för" "Jag kör Tabataintervaller i garaget istället" eller "Våga vila..." En längtan efter att bli gammal och lönnfet har genomsyrat mig. Eller att få frottéra mig med revisorer, kamrerer och banktjänstemänskvinnor på pendeltåget istället. Känna lukten av deras pepsodentandedräkt. Gårdagens stekos från deras kläder. Givetvis helt irrelevanta tankemönster. Men men, har man inte motivationen så har man inte. Kropp och själ måste arbeta i samklang med varandra. Det går inte att tvinga fram en lust till träning helt enkelt. Så det fanns bara en sak att göra: Förlänga passen. Numera får cykelpassen först gå omvägen söderut över Hölö, Mörkö och sen Södertörn istället för rakt på slutdestinationen. Rätt åt mig. Denna nya rutt har flera positiva effekter. Motivationen att få återgå till det gamla lätta programmet med bara fem och en halv timme cykling per dag är nu på topp. Cyklar man över Mörkö är man långt från all ära och redlighet ifall man skulle bonka. Så kroppen kan inte komma med några låtsasbonkningar med stopp halvvägs för att värma sig i K-Rautas varmluftsutsläpp längre. Det finns mycket oknytt ute i mörkret på Mörkö kan jag meddela. Jag ser ofta älvor, tomtar och grådvärgar som lurar bakom granarna. Det är sant. Om kylan fortsätter kommer nog Ulvsundet frysa till så jag kan cykla över isen istället. Det skulle göra min resa 20km kortare.

Jag har även syndat lite. Numera klipper jag ner ett par torkade aprikoser i havregrynsgrötspåsarna som jag har med som frukost. Det är ljuvligt när man känner den söta smaken av en aprikos som fastnar i övergommen. Lite extra kan man unna sig när man tränar så här.

Imorse var det -12 grader. Oden skulle varit stolt över mig.

torsdag 5 januari 2012

THE

Antalet träningstimmar överträffar antalet sömntimmar. Så sitt inte och vänta på något inlägg.