söndag 30 september 2012

DNS

Det blev inget Lidingölopp, Loves dagissjuka var av den segare varianten. Stannade hemma och lyfte de sista potatisarna och rullade in en skottkärra pumpor istället. Bra nog.

onsdag 26 september 2012

Prekonditionering- något för idrottare?

Inom medicinsk forskning finns ett begrepp som kallas för "prekonditionering". Det är egentligen det vetenskapliga beviset på att klyschan "allt som inte dödar, härdar" stämmer. Prekonditionering innebär att man kan förbreda kroppen på en skada eller ett ingrepp för att öka motståndskraften mot skadan som väntar. Man kan t.ex. stänga av ett blodkärl till ett vitalt organ, som hjärtat, under en kort tid och sedan väntar  man någon timme innan man återigen stänger av blodkärlet till samma organ fast nu mycket brutalare så att hjärtat får en tydlig skada. Jämför man skadan på ett hjärta som prekonditionerats så är den väldigt mycket mindre än om man stängt av blodflödet utan förvarning.

Fenomenet ger ett väldigt starkt skydd och funkar på massa olika former av skador; man har testat att prekonditionera mot olika gifter, kyla, mental stress, syrebrist mm. Den exakta mekansimen är det fortfarande ingen som känner till. Vad jag vet så är det ingen idrottare som medvetet använder sig av dessa metoder i träningen.

Man skulle kunna tro att prekonditionering är samma sak som vanlig träning, bara det att vi tränar många gånger innan en ansträngning. Men det finns några viktiga skillnader:

  • Prekonditioneringseffekten kommer inte förrän efter 3 timmar efter avslutat stimuli och varar bara i ca 6 timmar. Det är alltså ett ganska kort tidsfönster där man har effekt.
  • Prekonditioneringen måste vara lagom kraftig, är stimulit för svagt uteblir effekten och är det för starkt verkar kroppens försvar på något sätt förbrukas och den orkar inte med den riktiga "skadan".
  • Till viss del är prekonditionering specifikt, man får bara motståndskraft mot samma stimuli som man prekonditionerat med.

Så man skulle kunna tänka sig att om man har ett riktigt vidrigt intervallpass planerat på kvällen, säg 12x400m med 1 min vila i tävlingsfart för en medeldistanslöpare, så skulle man kunna sticka ut och köra 2x400m med 1 min vila redan på lunchen för att prekonditionera kroppen inför vad som komma skall och klara passet bättre. Ingen aning vilken effekt det skulle få i slutändan, bara att testa och se.

söndag 23 september 2012

Den stora årliga utandningen

Dax att skriva något här kanske. Schemat är späckat för tillfället, både med jobb, extraåtagande, träning, sjuka barn och skörd av odlingarna. Många bra saker på en gång, tur att det inte kan bli för mycket av det goda.

Jag skrev ju om min tänkta träningsplan innan. Cykla dom 114 kilometerna varannan dag och springa till tåget, 35km retur, varannan. Det har gått jättebra tycker jag. Ryggsäcken som jag tvingas släpa på förtar lite av glädjen men jag börjar vänja mig. Sen brukar det alltid bli någon form av störning per vecka som gör att rutinen inte är helt skriven i sten.

Några iakttagelser:
  • Håller man nere farten inledningsvis så går det bra att springa nästan hur mycket som helst. Även med ryggsäck och i tävlingsskor. Farten kommer av sig själv sen.
  • Om man ätit dåligt under dagen och ska cykla hem så kan man få en rejäl energidipp, i löpning klarar man sig nästan alltid från de värsta dipparna. Kan bero på att fettförbränningskapaciteten är högre i löpning...
  • Älgar är stora
  • Det är coolt att springa i morgondimman klockan fem på morgonen och nynna på "Of wolf and man"
  • Jag är hysteriskt rädd för att klä mig för varmt.
  • Åker man pendeln efter att ha sprungit 17 km får man ofta en 4-sätare för sig själv.

Jag har siktet inställt på två tävlingar i höst: Lidingloppet och Vintermarathon. Mest för att hålla igång och inte bara vara en svettig pendlarbonde. LL är väl lite i fara då jag precis åkt på Loves dagisförkylning och bara har 5 dagar på mig att bli frisk. Jag har slagit vad 500 spänn med Flåsmannen att jag ska göra under 2h och att han inte gör under 1.50h. Kan bli dyrt...