söndag 7 oktober 2012

The black art of digging lera

I helgen har jag inte tränat* men väl vändgrävt min lilla leråker. Eller en fjärdedel av den. Fortsatt grävande kommer ligga kvar på att-göra-listan enda till tjälen sätter sig. Jag har ju ett s.k. "riktigt" jobb oxå. Och barn. Och hus. Och bisyssla. Och trisyssla (eller vad ens andra bisyssla kallas). Och sen är jag i djupet av min själ en slacker.

 Full body contact med spadskaftet. Det är mycket lättare nu när det vuxit potatis där än vad det var förra året, potatisen har liksom luckrat upp jorden.

I några svaga ögonblick har jag funderat på att köpa en jordfräs och få det avklarat på en enda dag men det där är smutsiga, dåliga, syndiga tankar som jag aldrig får förverkliga. Snusk på dig latgubbe. Grävas för hand ska det.

Grejen är att gräva är en av sysselsättningarna som finns med på min lista över samurajaktiviteter. En samurajaktivtet är en sysselsättning som till synes är väldigt enkel men som man alltid kan förbättra utförandet av. Dessutom är det en aktivitet där det inte hjälper att ta i eller bli förbannad utan det är teknisk fulländning som eftersträvas. Läste i en bok att om man vill bli samuraj behövde man tydligen sopa samurajklostrets gård i två livstider, först när man fulländade sopandets konst kunde man återfödas som samurajaspirant. Eller så var det bara ett sätt för samurajerna att kirra hushållsnära tjänster på ett enkelt sätt...

Här är hela listan på samurajaktiviteter i fallande ordning efter sin ädelhet:
-Slå äng med lie
-Hugga ved
-Cykla
-Gräva
-Springa
-Kratta gång
-Rensa ogräs
-Skala potatis
-Klappa katt
-Bygga torn av klossar tillsammans med 9-månaders bäbin (tornet ska kunna rasa tusen och en gånger men man ska känna lika stor kärlek varje gång)

* Träning definieras i sammanhanget som en fysiskt krävande aktivitet som ej leder till att något direkt nyttigt utförs