tisdag 30 augusti 2011

Och dom kallar MIG självplågare...

Fjärde veckans cykelpendlande inlett. Idag var det en nästan magiskt vacker och sval sensommarmorgon. På ängarna låg en tjock dimma som precis började lätta. Uppför första seriösa backen så cyklade jag upp genom dimman och kände hur solen kom fram och värmde upp mig, när jag vände mig om såg jag ett otroligt vackert landskap med skogsdungar inbäddade i moln.

Nästan alla på jobbet tycker jag är störd bortom all fattning som cyklar dryga 12 mil om dagen när jag bodde så bekvämt och nära förrut. Enligt min uppfattning är det alternativen till att cykla, som är först bil och sedan trängas på en pendel till t-centralen eller att sitta i en bilkö hela vägen, som är stört hemska. Det får vara bra mycket saltad blötsnö på vägen innan bilen lockar mer än cykeln. Jag är djupt tacksam att min kropp är hel och frisk och klarar att träna fem timmar om dagen så jag slipper bilköerna. Känslan nu jämfört med min dekadenta vår och försommar då jag bara tränade lite sporadisk är enorm. All mat smakar nu ljuvligt gott igen, vatten är mycket godare att dricka än Cola, att sova är skönt och känslan att sätta sig i soffan är som att få en kram av sin bästa vän.


En lite rolig grej på resan är tre lite äldre cyklande killar som jag cyklade förbi första gången för ett par veckor sen. Dom ger intryck av att vara klassiska "vi siktar mot vättern 2012-gubbar" som cykelpendlar som träning. Vi snackar racers med extremt höga styren, fladdriga R90-träningsställ och en av killarna har vanliga pedaler med remmar istället för riktiga cykelpedaler. Första gången jag cyklade förbi fick ena killen för sig att ta rygg och spurtade ifatt i en backe. Andningsfrekvens 55, Borgskattning 19 och släppte i nästa backe. Dagen efter försökte alla ta rulle men släppte efter någon minut. I fredags stod dom och väntade på mig vid en busshållplats, när dom fick syn på mig blev det en jäkla fart; av med ullvästen, 5 snabba drag på ciggen men sen misslyckades den ene (rökaren) att klicka i sina skor i pedalerna och alla missade mig. Idag var dom mer välorganiserade, den långe tog rullen, rökaren direkt bakom. Tyvärr började den normale (varken lång eller röker) att sprinta typ 10 sek innan jag kom fram till busshållplatsen, vi snackar all-out-försöka-vrida-av-styret-ute-i-vänsterfilen-toksprint och var för trött för att ta rulle när jag väl kom ifatt. Missbedömning a la carté. Dom andra två satt bak och flåsade uppför säkert tre-fyra backar innan dom vek sig. Det roliga är att jag kör relativt lugnt, typ 200-210w ändå är det så svårt för dom. Lite bättre taktik, lägre styre och högre ringtryck så borde dom klara det lite bättre tycker man.













Åå va skönt att slippa cykla

måndag 29 augusti 2011

Skriet från glesbygden

Hej.
Jag är tillbaka.
Anledningen till mitt månadslånga uppehåll är flytten till obygden och frånvaron till möjlighet att koppla upp sig mot det stora världsomspännande nätet. Kommunen kallar området vi bor i för glesbygd och då är det inte prio nummer ett att dra bredband dit eller mecka upp en 3G mast. Ganska befriande. En plupps mottagning på telefonen har jag ändå så jag kan nås om vinden ligger på från rätt håll. 4 dagar per vecka cyklar jag till Babylon för att idka lönearbete, en runda på 125km tur och retur så det blir en fin träningsdos om 50 mil cykel per vecka. Jag försöker hålla igång i övrigt också och kör löpning på lunchrasten och simning här nere i viken på lite mer udda tider än vad Eriksdalsbadet brukade tillåta.

Fritiden ägnar jag åt gammaldags kroppsarbete, nämligen att göra om skog till odlingsbar jord på småländskt sätt. Vi snackar såga träd, bända upp rötter med spett, köra skottkärra, hugga ved, bära bort sten, vändgräva stenig jord etc. Första veckorna var jag brutalt trött i rygg, axlar och armar men nu börjar det ordna upp sig. Jag har haft vissa problem att absorbera cykelträning men nu sista dagarna känns det som det vänt och att jag blivit piggare. Man behöver ju inte oroa sig för att behöva gå till något gym för att köra kompletterande styrka när man håller på så här. Framförallt bända rötter med spett är en väldigt allsidig och välgörande aktivitet som jag kan rekommendera. Coach Mike som också är obygdsbo brukar hälsa på och tycker att vi ska ta betalt för att folk ska jobba här. Så nedrans bra träning kan man ju inte få gratis.

Mer då? Jag ska köra Ö till Ö med Aquamannen Roger den 5e september sen vill jag gärna springa sörmlands ultramarathon också.

Just det; min två och ett halvt åring sa precis till mig:
-”Pappa, när jag bli stor ska jag bli så stark att jag kan springa bredvid du”.
Nästan så jag blev tårögd.

Nä, klockan är halv nio, dags att somna ovaggad.