Skriet från glesbygden

Hej.
Jag är tillbaka.
Anledningen till mitt månadslånga uppehåll är flytten till obygden och frånvaron till möjlighet att koppla upp sig mot det stora världsomspännande nätet. Kommunen kallar området vi bor i för glesbygd och då är det inte prio nummer ett att dra bredband dit eller mecka upp en 3G mast. Ganska befriande. En plupps mottagning på telefonen har jag ändå så jag kan nås om vinden ligger på från rätt håll. 4 dagar per vecka cyklar jag till Babylon för att idka lönearbete, en runda på 125km tur och retur så det blir en fin träningsdos om 50 mil cykel per vecka. Jag försöker hålla igång i övrigt också och kör löpning på lunchrasten och simning här nere i viken på lite mer udda tider än vad Eriksdalsbadet brukade tillåta.

Fritiden ägnar jag åt gammaldags kroppsarbete, nämligen att göra om skog till odlingsbar jord på småländskt sätt. Vi snackar såga träd, bända upp rötter med spett, köra skottkärra, hugga ved, bära bort sten, vändgräva stenig jord etc. Första veckorna var jag brutalt trött i rygg, axlar och armar men nu börjar det ordna upp sig. Jag har haft vissa problem att absorbera cykelträning men nu sista dagarna känns det som det vänt och att jag blivit piggare. Man behöver ju inte oroa sig för att behöva gå till något gym för att köra kompletterande styrka när man håller på så här. Framförallt bända rötter med spett är en väldigt allsidig och välgörande aktivitet som jag kan rekommendera. Coach Mike som också är obygdsbo brukar hälsa på och tycker att vi ska ta betalt för att folk ska jobba här. Så nedrans bra träning kan man ju inte få gratis.

Mer då? Jag ska köra Ö till Ö med Aquamannen Roger den 5e september sen vill jag gärna springa sörmlands ultramarathon också.

Just det; min två och ett halvt åring sa precis till mig:
-”Pappa, när jag bli stor ska jag bli så stark att jag kan springa bredvid du”.
Nästan så jag blev tårögd.

Nä, klockan är halv nio, dags att somna ovaggad.