Fy tusan vad skönt att vara igång med träningen igen. Det har blivit mjukstart med mest korta lätta pass men ganska ofta, 2 eller 3 per dag. Hälsenor och knän sved till lite igår men det känns bra igen idag. Imorse blev det ett tidigt långpass i skogen, en otroligt bra start på dagen. Jag sprang förbi källan i Nackareservatet och drack lite vatten. Vattnet som kommer ut ur sandåsen är alltid kallt och friskt och där brukar ofta stå ett gäng äldre personer med dunkar för att fylla på för eget bruk. Idag frågade jag en gubbe som kom dit efter mig med en stor dunk varför han besvärade sig med att släpa hem vatten från skogen när det fanns gratis i kranen hemma. Fick en lång konspirationsteori uppläst för mig om hur staten preparerade vattnet med mediciner för att stävja befolkningen. Det skulle tydligen bli revolution direkt om alla bara lät bli kranvattnet.
Alla är vi olika.
fredag 24 juni 2011
lördag 18 juni 2011
Vuxenpoäng och livet går vidare
Jag funderade först på att lägga ut min MTB till försäljning här på bloggen, då försäljningen av stuff faktiskt går väldigt bra här. Sen kom jag på att jag kanske skulle skriva ett riktigt inlägg istället, varför jag inte bloggat om träning på länge och va fan jag håller på med.
Sammanfattningsvis så har senaste tiden bestått i stora beslut om stora frågor och många vuxenpoäng. Följande saker har hänt.
Jag/vi har gift oss. Förklaring: Det var dax. Hon sa ja.
Sammanfattningsvis så har senaste tiden bestått i stora beslut om stora frågor och många vuxenpoäng. Följande saker har hänt.
Jag/vi har gift oss. Förklaring: Det var dax. Hon sa ja.
Jag/vi har köpt hus ute i obygden. Förklaring: Huset var rött. Jag behöver lugn och ro. Love behöver växa upp i skogen. Det är kul att hugga ved. Vi behöver bli självförsörjande på mat. Om man cykelpendlar 10 mil om dan får man mycket gratis träning. Jag är trött på den kungliga hufvudstan.
Jag disputerad igår. Förklaring: Efter veckor av mardrömmar om min opponent och nära konstant skrivande av avhandling och miljarder av papper som skrivits under, skickats, vidmiderats och granskats av kommittéer så var det dax. Var så nervös att jag spydde upp kaffet efter frukosten men höll ihop det bra och svarade på alla frågor om 4-electron reductions, radical-radical interactions och genetiskt modiferade möss. Nu står det "medicine doktor" på visitkortet jag inte har.
Tillökning väntas. Förklaring: Äh, det är det där med blommor och bin ni vet...
Träningen och mycket annat i livet har varit starkt tillbakasatt den sista tiden. Typ 1 eller 2 pass/vecka bara. Formen är usel. Motivationen att träna är dock stark och påminner om ett vilt djur i en för liten bur som måste släppas lös. Innan jag bestämmer något mer konkret mål ska jag bara njuta av att träna ett tag framöver.
Vi ses
onsdag 8 juni 2011
Lägenhet säljes
Efter att ha sålt min laktatmätare är det nu dax att sälja min etagelägenhet på Södermalm. Budgivning pågår redan så det är snabba ryck som gäller. Nära till Eriksdalsbadet, Hammarbybacken och lätt att få tvättid för skitiga träningskläder i tvättstugan. Är du sliten kan du bara öppna dörren och ta en lätt barfotajogg på Eriksdalslundens fina gräsytor. 58m2 boyta och 12m2 biyta för förvaring av cyklar, trainers 
mm. På en kort uppvärmningsjogg är du på Hammarbyhöjdens IP med allvädersbanor och därintill börjar Nackareservatet med sitt mjuka skonsamma underlag. Behörigt avstånd till Babylons hjärta, Stureplan. www.husmanhagberg.se/objekt/?objectid=OBJ30479_1120482565&source=hemnet
mm. På en kort uppvärmningsjogg är du på Hammarbyhöjdens IP med allvädersbanor och därintill börjar Nackareservatet med sitt mjuka skonsamma underlag. Behörigt avstånd till Babylons hjärta, Stureplan. www.husmanhagberg.se/objekt/?objectid=OBJ30479_1120482565&source=hemnet
lördag 4 juni 2011
Laktatmätare till salu
Denna fina laktatmätare som andas lite Atlanta-OS 1996, är nu till salu för det facila priset 1000kr. Perfekt för fälttester, mäter laktat i både helblod och plasma. Simpel kapillär blodprovstagning med stick i fingertopp eller örsnibb, lancetter och sterilsprit ingår. Jag har själv validerat den mot "vetenskapliga" metoder och den mäter korrekt i intervallen mellan 2-20 mM. Perfekt julklapp till träningsintresserade nördar eller vem som helst som vill styra upp sin träning med mer eller mindre avancerade tester. Kontakta mig på filip.larsen "snabel a" gih.se (Är tvungen att skriva min mejladress så för att nätrobotar inte ska skicka massa skit till mig men ni fattar nog).
torsdag 19 maj 2011
Blodpasset
Det skrivs en hel del om införandet av blodpass för elitidrottare som ett sätt att komma åt dopare. Tanken är att man ska hålla koll på stora avvikelser i mängden röda blodkroppar / blodvärden genom regelbundna tester och om någon visar på avvikande tendenser så ska man kunna jaga dessa idrottare med blåslampa för att få dit dem i ett "riktigt" dopingtest. Som referens så är normalvärden i Hb ca 150 g/l för män och 135 g/l för kvinnor. Får man ett värde över 170 (män) och 160 (kvinnor) så räknas detta som "positivt" och idrottaren får inte starta i tävlingen pga hälsoskäl. Dock kan man aldrig säga att det är ett positivt dopingtest men det föranleder till att man undersöker saken. De individuella variationerna är stora och de finns flera idrottare som har naturligt höga Hb-värden. Om jag inte minns fel så är skidåkaren Peter Larsson en av dem som har fått dispens för sina höga blodvärden. Britta Norgren torskade också ett sådant test i vintras men det berodde antagligen på att hon var uttorkad efter magsjuka.
Så här har mina blodvärden sett ut de senaste åren:
Som synes är det enorma variationer i mitt Hb-värde. Till skillnad från Mr Armstrong som alltid har mellan 153-155 i Hb... Det lägsta värdet (133) hade jag efter en 35-timmars träningsvecka. Jag upptäckte att jag hade lite halvsunkiga ferritinnivåer 2009 (pilen) och har druckit blutsaft med jämna mellanrum sedan dess . Ganska tydlig effekt på det. Det anmärkningsvärda är de enorma variationerna (133-182) och att jag faktiskt skulle betraktas som misstänkt dopare efter 6 av testerna. Kroppens vätskenivåer spelar såklart in men alla dessa testerna är tagna innan träning och efter ordentligt med dricka.
Så här har mina blodvärden sett ut de senaste åren:
Som synes är det enorma variationer i mitt Hb-värde. Till skillnad från Mr Armstrong som alltid har mellan 153-155 i Hb... Det lägsta värdet (133) hade jag efter en 35-timmars träningsvecka. Jag upptäckte att jag hade lite halvsunkiga ferritinnivåer 2009 (pilen) och har druckit blutsaft med jämna mellanrum sedan dess . Ganska tydlig effekt på det. Det anmärkningsvärda är de enorma variationerna (133-182) och att jag faktiskt skulle betraktas som misstänkt dopare efter 6 av testerna. Kroppens vätskenivåer spelar såklart in men alla dessa testerna är tagna innan träning och efter ordentligt med dricka.
Spara eller slösa?
Igår fick min forskargrupp en artikel publicerad i tidsskriften FASEB Journal (Federation of American Societies For Experimental Biology) och är resultatet av en hypotes och en sjuhelsikes massa experiment som legat och pyrt i över 2 år.
Vad har vi visat nu då? Egentligen är det ett helt grundläggande biologiskt fenomen vi har sett men eftersom denna bloggen bara läses av insöade idrottsfantaster så förklarar jag det ur idrottsperspektiv:
Man har vetat sen tidigare att det verkar vara omöjligt att kombinera högt max syreupptag (vi kallar det hög aerob power) med god rörelseekonomi (hög efficiency). Bland annat denna artikel visar att proffscyklister antingen har hög aerob power eller är väldigt effektiva, men aldrig väldigt effektiva OCH har hög aerob power samtidigt. Skulle man kunna kombinera den högsta effektiviteten man hittat hos idrottare med det högsta värdena på max syreupptag så skulle man få en idrottare som skulle vara så överlägsen alla andra att han skulle kunna bryta sig loss första halvtimmen på varje etapp i touren och vara loss hela dan samtidigt som han vinkar till publiken. I löpning snackar vi om tider ner mot 22-23 min på 10000m. Fast det verkar verkar alltså inte vara möjligt att kombinera hög effektivitet med hög power. Kollar ni i kommentarerna till artikeln ovan så ser ni att en forskargrupp avfärdar sambandet som endast en matematisk artefakt helt utan verklighetsförankring. En annan grupp (Tim Noakes och Ross Tucker från Sport Scientists) säger att det helt enkelt är hjärnan som beränsar prestationsförmågan och "känner av" hur mycket effekt som utvecklats och stoppar kroppen innan den dödar sig själv the hard way...
Vi har nu hittat den biokemiska förklaring som verkar sitta i mitokondriernas affinitet för syre. Väldigt förenklat så ser vi att affiniteten styrs av mitokondriernas termodynamiska effektivitet. Hög effektivitet ger dålig affinitet = musklernas förmåga att extrahera syret som kommer från hjärtat försämras. Har man å andra sidan lite sämre effektivitet ger detta istället en bättre affinitet; man utnyttjar syret bättre men "slösar" bort det genom frikoppling. Detta fenomen gäller inte bara under arbete utan även i vila, har man bra affinitet för syre så får man också en hög basalmetabolism.
När är det då bra att ha hög power men sämre effektivitet?
I ett evolutionärt perspektiv så var det en fördel när det var gott om mat och man kunde använda sin power till intensiv jakt eller annat energikrävande. Att man slösade bort en massa energi gjorde inget så länge inte maten tröt. Var det dessutom kallt borde den extra värmebildningen som är en bieffekt av en hög metabolism bara ge lite skydd mot kylan. Idrottsgrenar som gynnas av denna strategi är de där det krävs hög aerob power utan att kroppens energidepåer begränsar. Typ; löpning 3000-10000m, korta tempolopp på cykel, längdskidor upp till 30km (ffa om det är mycket backar) mm.
När är det bra att ha hög effektivitet på bekostnad av power? Evolutionärt var det en fördel under bistra tider med svält och elände, i varmare klimat och när man tillämpade jaga/samla tekniker där man förlitade sig på uthållighet eller utröttning av bytet istället för "sneak attacks". Idrottsligt så är denna anpassning gynnsam för alla distanser längre än 2 timmar när man inte utnyttjar mer än 85-90% av max syreupptag och på hög höjd när syretillgången är begränsande.
Vad har vi visat nu då? Egentligen är det ett helt grundläggande biologiskt fenomen vi har sett men eftersom denna bloggen bara läses av insöade idrottsfantaster så förklarar jag det ur idrottsperspektiv:
Man har vetat sen tidigare att det verkar vara omöjligt att kombinera högt max syreupptag (vi kallar det hög aerob power) med god rörelseekonomi (hög efficiency). Bland annat denna artikel visar att proffscyklister antingen har hög aerob power eller är väldigt effektiva, men aldrig väldigt effektiva OCH har hög aerob power samtidigt. Skulle man kunna kombinera den högsta effektiviteten man hittat hos idrottare med det högsta värdena på max syreupptag så skulle man få en idrottare som skulle vara så överlägsen alla andra att han skulle kunna bryta sig loss första halvtimmen på varje etapp i touren och vara loss hela dan samtidigt som han vinkar till publiken. I löpning snackar vi om tider ner mot 22-23 min på 10000m. Fast det verkar verkar alltså inte vara möjligt att kombinera hög effektivitet med hög power. Kollar ni i kommentarerna till artikeln ovan så ser ni att en forskargrupp avfärdar sambandet som endast en matematisk artefakt helt utan verklighetsförankring. En annan grupp (Tim Noakes och Ross Tucker från Sport Scientists) säger att det helt enkelt är hjärnan som beränsar prestationsförmågan och "känner av" hur mycket effekt som utvecklats och stoppar kroppen innan den dödar sig själv the hard way...
Vi har nu hittat den biokemiska förklaring som verkar sitta i mitokondriernas affinitet för syre. Väldigt förenklat så ser vi att affiniteten styrs av mitokondriernas termodynamiska effektivitet. Hög effektivitet ger dålig affinitet = musklernas förmåga att extrahera syret som kommer från hjärtat försämras. Har man å andra sidan lite sämre effektivitet ger detta istället en bättre affinitet; man utnyttjar syret bättre men "slösar" bort det genom frikoppling. Detta fenomen gäller inte bara under arbete utan även i vila, har man bra affinitet för syre så får man också en hög basalmetabolism.
När är det då bra att ha hög power men sämre effektivitet?
I ett evolutionärt perspektiv så var det en fördel när det var gott om mat och man kunde använda sin power till intensiv jakt eller annat energikrävande. Att man slösade bort en massa energi gjorde inget så länge inte maten tröt. Var det dessutom kallt borde den extra värmebildningen som är en bieffekt av en hög metabolism bara ge lite skydd mot kylan. Idrottsgrenar som gynnas av denna strategi är de där det krävs hög aerob power utan att kroppens energidepåer begränsar. Typ; löpning 3000-10000m, korta tempolopp på cykel, längdskidor upp till 30km (ffa om det är mycket backar) mm.
När är det bra att ha hög effektivitet på bekostnad av power? Evolutionärt var det en fördel under bistra tider med svält och elände, i varmare klimat och när man tillämpade jaga/samla tekniker där man förlitade sig på uthållighet eller utröttning av bytet istället för "sneak attacks". Idrottsligt så är denna anpassning gynnsam för alla distanser längre än 2 timmar när man inte utnyttjar mer än 85-90% av max syreupptag och på hög höjd när syretillgången är begränsande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)