Dagsmeja

Dags att summera en vecka som tagit mig 7 dagar närmre min egen undergång. Det har varit ganska mycket jobb och den mesta träningen har varit, precis som tidigare i vinter, löpning med ryggsäck till och från labbet. Jag ska inte klaga på all snö och is som bromsat min framfart, men nu kan till och med en sån som jag känna att lite mer fart i träningen inte skulle skada. Extremt mycket halkande i 4.40-4.50/km med en ryggsäck som fostrat min bålmuskulatur på ett styvmoderligt sätt. Men snart är det vår!

Igår hade jag, Lelle och Henke (aka Musketörerna) ett riktigt bra långpass. Precis som förra året är upplägget att vi träffas på en vald okristlig tid och springer en längre runda där vi får ansvaret för vars två intervaller á 5 minuter. Man får köra sin intervall när man vill och syftet är att kamraterna ska tvingas släppa, spy eller kanske göra i byxorna. Nu när jag prylat till det och kör med GPS har jag fina rådata att bjuda på. Km-tider, min maxpuls under intervallet och vem som drog kommer nedan:

1a) 3.26/km, puls 174, Lelle.
2a) 3.45/km, puls 172, Henke.
3de) 3.16/km, puls 177, jag.
4e) 3.19/km, puls 177, Lelle.
5e) 3.57/km, puls 174, Henke.
6e) 3.43/km, puls 179, jag.
Totalt blev rundan 30.2km.

Hyggligt tryck med tanke på att min maxpuls i dgasläget är 181 bpm... Det bör nämnas att Henke valde att köra sina intervaller när det var som mest nedför och som värst drivis. Lelle kör alltid hårt uppför, han väger ju typ 12kg så backar är ingen match för honom. Min sista intervall slutade med en uppförbacke i bästa Wingatestil, då var det jobbigt kan jag säga.

Jag kom också igång hyggligt med simningen och lyckades köra 4 pass, sorgebarnet cyklingen är som vanligt eftersatt och fick bara vad det förtjänade en gång denna veckan.