Jaha, lite summering av livet i kort och den fruktansvärt intressanta träning som bedrivits av Nitro sen sist. I tisdags hade Flåsmannen och jag vårat årligen återkommande löpintervallpass på Bosön. 5x1000m ska avverkas så hårt man bara kan och helst ska man spy efteråt. 2007 gjorde jag detta pass på 3.06 i snitt, 2008 gick det på 3.04, förra årets kalas blev inställt och i år blev det blygsamma 3.16 för min del. Den gode Flåsmannen gjorde sitt livs pass och snittade fina 2.59. Men med lite justeringar så visade det sig ändå att jag stod som vinnare! Det finns en regel som säger att varje kilo övervikt "kostar" ca 3 sek/km. Eftersom jag styrketränat upp mig från normala 73kg till 81.5kg (!) strax innan passet så fick jag dra av 25.5 sek på varje tusing och är alltså i sub 2.50-form. Fy fan va bra! Angående styrketräningen så har jag från och med nu lagt den på hyllan eftersom mina två fjuttiga pass per vecka gjort mig så enormt tung. Nu är det kondis som gäller för hela slanten igen. Sweet.
Igår körde jag ett långpass på 2.5 timmar i all nysnö ute i Nackareservatet, hur slirigt och kämpigt som helst. Fick slita som en hund för att fixa 5.30/km. Men fint va det. Nästan som en saga. När jag kom hem blev det bara en liten sallad med ärtmajjo och macadamianötter och vatten resten av kvällen. Detta för att jag skulle fostra min karaktär med jobbiga Fatmaxintervaller nu imorse på fastande mage och med tomma glykogendepåer. Resten av förmiddagen ägnades åt att ha huvudvärk och vadkramp.
Flåsmannen dissar alla nymodigheter och alla nymodiga. Men stödstrumpor, det gillar han!
Jo, det finna många sätt att rationalisera det faktum att man blivit lite fet. Ett sätt är att skylla på att man har styrketränat 2 ggr/vecka. movh Grefven
SvaraRadera