Elände söker sällskap

10 veckor av cyklandes arbetspendling 12 mil/dag har förflutit. Utöver cyklingen är det mest ströpass på lunchrasterna i mina två andra grenar och sen mer rejält på helgen. En tydlig effekt är att jag har blivit mycket starkare och kan hålla ett högre tryck utan att få energidippar. De första veckorna var tuffa och jag behövde ofta fylla på med energi under passen. Nu kör jag med bara några deciliter vatten under själva passen och det känns bra. Löpningen funkar också bra, motorn är stark men musklerna brukar vara lite stelare än vanligt efter längre pass. Inte så konstigt då löpmängden bara hamnar mellan 3-5 mil/vecka än så länge.

Idag var det elände dock. Efter 5 ganska tuffa timmar igår var kroppen lite trött och sen stod det 2x30 min IM-fart på schemat som skulle sprängas in i de 2 timmarnas cykling till jobbet. Väl på jobbet började en kväveoxidelektrod jäklas med mig och visade sig alldeles för okänslig, ett par dagars jobb ner i vasken. Kollade SMHI och såg att det var ett fett regnväder på G in. Tänkte vara rapp och cykla hem vid halv fyra och skriva klart rapporten på kvällen. Regnvädret hade redan börjat, termometern stod på +8 och vinden var kuling rakt framifrån. Kändes mest som en utmaning men första bakslaget kom redan efter 10 meter. Punktering. Bara att låta fingrarna gå som lärkvingar och laga slangen innan man blir för nedkyld. Sen iväg i det tilltagande regnet. I Gamla stan får jag ett rödljus och för att undvika att behöva klicka ur pedalerna krypkör jag sakta sakta fram mot stopplinjen. Behöver "studsa" lite med cykeln för att hålla balansen men ljuset slår om i grevens tid och jag kan köra vidare. En korsning längre fram står Kapitalistlakejen Herr Feta Polis och stoppar mig;
"-Jahaja, här körs det mot rött ja. Det blir 1500 riksdaler i böter det."
WTF? Kunde slå vad ett finger på att ljuset slagit omtill grönt, efter lite dividerande bestämmer jag mig för att tingsrätten är bättre än böter. Frågar Herr Vi Som Älskar Att Spöa Dom Svaga hur statistiken ser ut i rätten i sådana här mål då det bara var en (1) polis som hävdade att jag körde mot rött och jag hävdar motsatsen. "Jaaa, vi drar ju oss vinnande ur i 99% av fallen..." Så mycket för att vi alla är lika inför lagen. Kör drygobertstilen så länge det går och blir kvar i 40 minuter. Tydligen så är det inte godkänt att texta "Joey Tempest" i fältet för namnteckningen.


Väl väl, kör vidare i ösregnet och vinden. Efter södertälje blir jag mer och mer nedkyld och funderar på att ringa efter Liza men det är mest för att lura mig själv lite. Resan hem tog 2h 47min vilket är nytt årssämsta och jag var i riktigt nedkyld kondition när jag äntligen såg hemmet. Det är extremt mörkt när det blir mörkt hemma i skogen och då sista biten är grusväg brukar det vara ett lite vanskligt parti att cykla på. Givetvis ramlar jag och drar revbenen i styret precis vid tomtgränsen. AJ. Nåja nu är jag iaf hemma. När jag ska låsa upp dörren till garaget är fingrarna så stela att jag inte får runt nyckeln hur jag än försöker. Försöker till och med bita runt nyckeln men det går inte det heller. Bestämmer mig för att ta fram cykelpumpen som jag har i fickan på ryggen och använda den som hävarm. När jag står där med stela fingrar med händerna i ryggfickan råkar jag trampa utanför kanten på den lilla trappan jag står på och ramlar handlöst över cykeln och drar knäet rakt i pedalen. Det är när jag ligger där på gräset och känner regnet mot ansiktet som DET kommer över mig. Det stora Lugnet. Jag känner mig alldeles varm inuti och helt underbart lycklig. En liten man, inte mer än 2 tvärhänder hög, klädd i säckväv och näverhatt kryper fram underifrån husgrunden och hjälper mig upp på fötter. Ackompanjerad av tröstande ord från den lilla vätten tar jag mig fram till dörren och simsalabim så ligger jag i ett varmt bad med en kopp te i handen.

Denna dag råkade även Liza ut för Farbror Blå Som Springer Storebrors Ärende. 1000 kr i straff för att ha kört upp med ena hjulparet på en liten bit gräsmatta. Bajabaja.