Imperiet

Denna veckan är jag på störtbesök i San Diego. Som vanligt när jag befinner mig i det här landet går jag omkring med öppen mun och förbryllas/imponeras av vissa saker. Storleken på hus, bilar och människor är några sådana saker. Hur många treadmills man kan få in i ett gym. Hur många som väljer att powerwalka istället för att springa på dessa treadmills. Hur en dryck som kallas för fruktjuice kan innehålla 21 gram socker/100g. Jag kallar det sirap. Ready to drink, jo visst när man spätt ut den med lika delar vatten.

Mitt liv innehåller vissa regler jag försöker följa. En sådan är att alltid göra ett dödsryck/tempoökning innan jag bryter en intervall/tävling/träning. En annan regel är att alltid ge den minsta sedeln jag har i fickan till uteliggare som tigger pengar. Jag försöker undvika att gå omkring med bara 500ingar alltså eftersom det kan bli dyrt. På vägen ner till hamnen igår var det så många som tiggde pengar att jag fick konstruera en tillägg till den regeln: "ge bort minsta sedeln" gäller inte i kapitalistiska länder.
Igår lunchade jag med en kille som sa att det fanns "treadmill desks" på vissa kontor. Alltså ett löpband som rör sig extremt sakta under skrivbordet, så när man jobbar måste man gå ca 4-5km/dag på en normal arbetsdag. I snitt gick personerna på sådana kontor ner 9kg under de första 16 veckorna. Tänk om personalen på det kontoret skulle byta livsstil med mig i 16 veckor.

Igår sprang jag till ett ställe längre upp vid kusten. Jag sprang fel och var övertygad att jag hamnat långt ute i Nevadaöknen. Utan solskydd eller vatten är det inte bra att springa 3 timmar i solen med grisskär hud.