Vem hällde Litium i min drink?

Hade egentligen som plan att vänta med en uppdatering till jag hade något vettigt/intressant/begåvat att skriva men dagarna liksom bara gick och inget hände som var värt att rapportera. Jag hade väl hoppats på att jag skulle få en släng av något att vara bitsk över men allt har varit lite mallanmjölkigt senaste tiden. Vem hällde Litium i min drink?

Labbarbetet eller rättare sagt artikelskrivandet har legat som ett tungt ok på mina axlar men jag har försökt sköta träningen efter bästa förmåga. Det nya i höst är ju framförallt mina 2 styrkepass på riktigt gym som jag testar på skojs skull. Jag läste i någon oseriös bodybuildningsbok att det är rimligt att man kan lägga på sig ca 1kg ren muskelmassa per år om man tränar och äter bra. För 6 veckor sedan vägde jag något hekto över 73kg. Imorse vägde jag 79.4 kg! Kroppsfettet kvar runt 6-7%. Inte har jag tryckt i mig kopiösa mängder protein heller utan det är samma sparsamma vegankost och dessutom borde ju mina konditonsträningstimmar bränna bort onödig proteinsyntes. Icke då. Jajaja, 80kg kan jag gå upp till men sen får de vara nog. Diabetesen lurar alltid runt hörnet. Jag kommer vara duktigt fetstark hela vintern och dessutom ha en energireserv att ta av when the going gets tough. Dessutom upplever jag att det är lättare att pressa hjärta och lungor när man har lite mer muskelmassa.

En observation är ju att det är precis så tråkigt som jag trodde att träna på gym. Massa folk som står och snackar, löövsångs på radion och sen lyfter man vikter i 15sek, stirrar i golvet i 2 minuter, lyfter, stirrar, hör andra snacka i mobiler, vem kuggade på tentan, rena träningskläder.

Tacka vet jag att bonka ute på Torö och ha 10mil motvind hem.
Regn.
Ensam.
Tyst.
Mitokondriell biogenes.