Filip vs vintern

Nu är jag frisk. Pesten var nog mycoplasma, det var det som gick på labbet iaf. Inte för jag testade mig. Ingen antibiotika heller, tror det är bra för kroppen att lära ut vett och etikett till baciller utan farmaceutisk hjälp. 13 dagar med ytterst bristfällig motion.  På bästa manér har jag nu satt 21 timmar träning på 4 dagar, det blir väl närmre 24 timmar innan jag är hemma ikväll då sydostan blåser rätt bra därute. Motvind hem alltså.

En fantastiskt underbar överraskning var att under min konvalescens så har jorden lutat sig mer mot solen till och det var nästan ljust när jag cyklade hemifrån 05.30 i måndags. Det var fan som att se guds ansikte i de där solstrålarna. Det gjorde inget att det var 8 minus ens. Det var nog så här Amundsen kände sig när han övervintrat på Sydpolen tror jag.

Det finns ju rätt många sånger som besjunger vårens ankomst. Klassikern är väl "Vintern rasat ut" eller The Beatles "Here comes the sun" men dom låtarna överlåter jag till mindre testosteronstinna individer. Själv håller jag mig till Amon Amarths "Pursuit of Vikings". Dom gör något så ovanligt som att kombinera dödsmetal med en kramgo text, känn bara på den här inledningen, det är så man vill krypa upp i soffan och klappa katterna på direkten:

"The warming sun returns again
And melts away the snow
The sea is freed from icy chains
Winter is letting go
Standing on the ocean side
We can hear the waves
Calling us out with tide
To sail into our fate"