15-kilometersmetoden

Inom området tvivelaktig barnuppfostran finns något som kallas "5-minutersmetoden". När barnet ska sova och skriker eller när det inte äter och skriker eller om det ska gå till dagis men skriker ska man helt sonika lämna barnet ensamt och låta det skrika sig trött. Man kollar till barnet var 5e minut för att visa att det inte blivit övergivet. I min mening en helt förkastlig metod som bara används av lata eller icke bättre förstående föräldrar.

Däremot kan man med fördel använda denna skrikmetod på bråkande patellasenor med partiella bristningar. Låt den jäveln skrika. Jag har under de senaste 3 veckorna sakta byggt upp löpmängden från 600m till 5km. Det har gjort väldigt ont att springa men jag har varit snäll mot min sena och avbrutit passet när det gjort så ont att jag börjat halta. Igårkväll nådde jag upp till den magiska 5km-gränsen och allt var frid och fröjd. MEN när jag vaknade imorse var senan på riktigt dåligt humör, den värkte och låste sig om vartannat. Att vara en mysig curlingpappa hade tydligen inte hjälpt. Nu ska du få äta skit tänkte jag och tog på mig ryggsäck och satte av på 15km snöpulsning, det var ju under ett långpass i djupsnö som åkomman först visade sig. Oj vad ont det gjorde.