Jojje köttar runt Sverige

Jojje stannar för en fikapaus under ett träningspass



Snart MÅSTE Dee Snider klippa sig!



Allas vår vän Jojje Karlsson är för tillfället ute på en rackarns lång cykeltur runt södra Sverige. Inget konstigt med det, han är ju triathlet (och han har inte lagt av för er som trodde det). Han kommer genomföra hela turnén som ett fysiologiskt experiment, karln ska nämligen i stor utsträckning undvika kolhydrater och rikta in sig på fett och protein som främsta energikälla. Så han cyklar dagarna långa och stannar han någon gång till så är det för att fiska upp en rå oxfilé ur jackfickan! Alla som tränat långt och länge vet hur gött det är med lite raffinerade kolhydrater efter någon timma, så varför ska karln plåga sig på detta viset? Jojje tävlar framförallt på Ironmansträckan i triathlon och eftersom inga glykogenförråd i världen räcker i 9-10 timmar så måste man vara en hejjare på att bränna fett för att kunna köra den sträckan snabbt. Jag har inte djupintervjuat Jojje om exakt vad han vill få ut av experimentet men de positiva anpassningar man vill uppnå med att ställa om kroppen till fettkost är ofta:

• Den relativa frånvaron av kolhydrater gör att man tvingar kroppen att bränna fett under träningen vilket borde leda till bättre tävlingsprestation om där finns en signifikant träningseffekt.



• Man slipper hinka i sig litervis med socker vilket kan bli ganska sliskigt efter ett tag och inte känns särskilt hälsosamt.



• Man blir mer resistent mot att bonka/vägga eftersom levern tvingas bli bättre på att hålla blodsockernivån på en acceptabel nivå även om man inte intar sportdryck, sk glukoneogenes.

Om (mot förmodan) någon söndagsmotionär läser denna blogg så ska jag förklara att Jojjes cykeltur inte är någon vanlig fikarunda i vackert väder utan det är heldagarsaktivitet i regn och rusk som gäller och dygnsförbrukning av energi (basalmetabolism + träningen i sig) ligger runt 8000-10000 kcal/dygn. Jojje berättade ungefär vad han käkar under en dag i sitt senaste inlägg och jag passade på att höfta in de livsmedlen i mitt kostprogram. Detta är kontentan:

Jojje käkar uppskattningsvis 7400kcal/dygn. Av denna energi kommer ca 60% från fett, 20% från kolhydrater och 20% från protein. Detta är alltså ingen Atkinsdiet eller LCHF, han får trots allt i sig ca 350 gram kolhydrater per dygn. Jag skulle kalla det bakfyllemat. En näringsfysiolog skulle gråta blod om han såg vad Jojje käkar; en normal dag drar Jojje i sig 7 ggr mer mättat fett än vad vad som gillas av Svenska Näringsrekommendationer och 3ggr för mycket kolesterol. Jag tror dock inte att det är någon större fara då han även uppfyller kraven på "minst 30 minuters fysisk aktivitet varje dag" med råge. Anledningen till att jag själv inte är sugen på någon fettkost är snarare följande:

• Ett sätt att framkalla insulinresistens (förstadie till diabetes) i experimentellt syfte är att ge försökspersoner (eller råttor) just en sån kost som Jojje käkar denna veckan. Efter bara 3 dagar kan man se tydliga försämringar i glukostoleransen hos de som käkat fettkost, dessutom ökar bildningen av fria radikaler ordentligt.



• Fettförbränning i all ära men det finns studier som visar att förmågan att bränna glukos faktiskt blir försämrad om man tillför för lite kolhydrater via kosten. Kolhydratförbränning är A och O under tävlingsförhållande då glukos är det överlägset effektivaste bränslet under högintensiv aktivitet.



• Mängden fria fettsyror ökar i blodet och de intramuskulära triglyceriderna sticker också iväg när man drar i sig för mycket fett. Framförallt i samband med långvarigt uthållighetsarbete syns dessa ökningar extra tydligt. Fettsyror och triglycerider har förmågan att "frikoppla" metabolismen, man blir alltså mindre effektiv på att utföra ett givet absolut arbete. Superfint om man vill gå ner i vikt men hämmande ur prestationssynpunkt.
  

Jag tror det kan finnas vissa fördelar med att köra vissa pass "tomt", alltså med låga glykogendepåer men jag tror ändå att man tjänar på att ha hyggliga glykogennivåer under de flesta av veckans träningspass eftersom intensitet och direkta muskulära anpassningar kan bli lidande om man alltid har låga glykogennivåer. Ändå tycker jag att Jojjes experiment är coolt och intressant, om inte annat så visar det på vilken fantastisk anpassningsförmåga människokroppen har.